Växtporträtt: Asaguden Balders egen krydda

Meum athamanticum – björnrot

Perenn kryddväxt med gamla anor som smakar som en blandning av persilja, libbsticka och selleri. Den vill ha en väldränerad växtplats i full sol till halvskugga men är i övrigt anspråkslös.

Viktigt att veta är att utvecklas mycket långsam under de första åren, vilket kan vara lite frustrerade.

Själv har jag satt den nära snabbväxande grannar, vilket inte var så lyckat. Dessa måste flyttas eftersom björnroten själv far illa av att flyttas.

Det tar några år innan den har samlat tillräcklig kraft i rotsystemet för att på våren kunna bilda ett yvigt bladverk. Den är inte kinkig vad gäller näring eller jord med utpekas snabbare i goda förhållanden.

Björnroten är en gammal medicinalväxt. Hela växten är mycket aromatisk. Blad och rötter har även använts i soppor och stuvningar.

Den finbladiga och yviga björnroten är viltväxande på alpängarna i Europas bergstrakter.

På Brittisk öarna är dess karaktäristiska växtplatser betesmarkerna på det skotska höglandet.
Där äts den som en rotgrönsak. Namnet Baldmoney sägs härledas från asaguden Balder.

Det aromatiska lövverket har använts inom folkmedicinen för att kontrollera menstruation och att behandla magbesvär. Kan användas som brännvinskrydda.

Kan sås inomhus. Täck med ett tunt lager grus eller perlit.

Min björnrot har jag sått själv som vintersådd med frö från  STA. Färska  väl mogna frön gror bäst.

Här kan du läsa mera om björnroten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *